1 Sedan Jesus slutat detta tal lämnade han Galileen och återvände till Judeen. Han tog då vägen genom landet på andra sidan Jordan.

 2 Stora skaror följde honom, och han botade dem som var sjuka.

 3 Några fariseer kom för att diskutera med honom och försökte få honom att säga något som de skulle kunna sätta fast honom för.De frågade: Tillåter du skilsmässa och att man skiljer sig av vilken orsak som helst?

 4 Läser ni inte Skriften? svarade Jesus. I den står det att från början skapade Gud både man och kvinna, och

 5-6 att en man skall lämna sin far och mor för att alltid vara förenad med sin hustru. De två ska bli ett, inte längre två utan ett. Ingen får skilja det som Gud förenat.

Det första som slår mig är hur människor var ute efter att finna något, vad som helst, som skulle kunna tolkas negativt. De sökte verkligen efter något att anklaga Jesus för. Det händer även idag att människor försöker gräva upp så mycket skit som möjligt runt andra människor för att de ska ha något att prata om, oja sig över och förakta.

     Jante lagen är utbredd i vårt land och därför är det få människor som är helt annorlunda, unika, speciella osv. Men när Gud ser på oss så är det alltid för att Han älskar oss och ser våra unika kvalitéer. Han vet vilken potential vi har och vad vi behöver arbeta med för att komma ut i fullheten av vår förmåga.

     När Jesus får frågan om äktenskapet så citerar han Gamla Testamentet och där står det att det Gud har sammanfogat ska ingen människa skilja åt. I en perfekt värld skulle det vara idealet. Självklart skulle det vara absolut bäst om alla levde efter Guds bud och därmed också behandlade varandra med respekt och stor vördnad inför den kärlek som endast kan delas mellan äkta makar.

      Om det finns en man som sätter sin kvinna först och ser till att hon och barnen har allt vad de behöver så är det ingen konst för henne att älska sin man. Det finns nedlagt i henne sedan begynnelsen. Det är när relationer spårar ur eller när andra människor lägger sig i relationen som problem uppstår.

Vem syndar mest?

Alkoholisten på parkbänken                0 %

Den otrogne                                       13 %

Pastorn                                          8.7 %

En församlingsmedlem                      28.3 %

En kriminell drogmissbrukare             4.3 %

Alla                                                  32.6 %

Ingen                                             13 %

Totalt har 46 personer röstat.
Omröstningen startade 2008-03-02 00:06

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Det är intressant att se hur människor tänker. Mitt sätt att tänka skiljer sig lite grand från vad dessa siffror visar. 

Jag är övertygad om att synd helt står i proportion till vad vi kan och vet. Det står i bibeln att ingen kan synda utan att de vet om det. Våra samveten talar till oss om vad vi behöver förändra och ibland kan vi förhärda oss mot vad samvetet säger, men om vi lyssnar så får vi vägledning.

Om vi gör något ändå, mot vår övertygelse, mot vårt inre motstånd, trots att vi vet att vi inte borde göra det - då syndar vi.

Synd betyder att missa målet. Alla människor syndar, men det är extra allvarligt ju mer vi vet och har förmåga till. Därför är det ofta en församlingsmedlem som suttit på kyrkbänken och hört tusentals predikningar och vet allt - som syndar mest - mycket mer än en kriminell drogmissbrukare eller alkoholist på parkbänken.

Pastorn är i en position så att allt bedöms hårdare. En ledare ska vara medveten om att det är viktigt att leva så som vi lär för annars förstör vi för mängder av människor som förlitar sig för oss. Om vi då faller så drar vi fler med oss i fallet. Därför bedöms den som undervisar andra hårdare än andra.

Gud gör ingen skillnad på synd och synd. Alla har syndat lika mycket och därför kan man också säga att ingen syndar mer än någon annan. Däremot blir bedömningen hårdare för dem som undervisar andra.

Tack för deltagandet i undersökningen och välkommen åter!

En ny omröstning har startats - passa på och notera ditt ställningstagande!

Allt gott,

Anna*

21 Petrus kom nu fram till honom och frågade: Herre, hur ofta måste jag förlåta en broder som gjort något orätt? Räcker sju gånger?

 22 Då svarade Jesus: Nej, sjuttio gånger sju gånger! Och sedan tillade han:

 23 Man kan därför likna himmelriket vid en kung som ville ha redovisning av sina tjänstemän.

 24 Då visade det sig att en av dem var skyldig honom många miljoner.

 25 När han inte kunde betala tillbaka pengarna befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde.

 26 Men mannen kastade sig förtvivlad ner för fötterna på kungen och bad: 'Herre, låt mig bara få tid på mig, så ska jag betala alltsammans.'

 27 Då kände kungen medlidande med honom och släppte honom och efterskänkte hans skuld.

 28 Men så fort han var fri gick han till en av sina medarbetare, som var skyldig honom hundra kronor, tog struptag på honom och krävde tillbaka pengarna.

 29 Mannen föll då ner inför honom och sa: 'Jag ska betala allt, om du bara kan ge dig till tåls!'

 30 Men hans fordringsägare kunde inte vänta. Han arresterade honom och satte honom i fängelse tills hela skulden blev betald.

 31 Då gick mannens vänner till kungen och berättade vad som hänt.

 32 Och kungen kallade till sig mannen, som han hade förlåtit, och sa: 'Din hårdhjärtade usling! Här efterskänker jag denna stora skuld bara för att du bad mig om det.

 33 Borde du då inte ha varit lika barmhärtig mot din medarbetare som jag var mot dig?'

 34 Sedan sände den uppretade kungen iväg mannen till tortyrkammaren, där han fick sitta tills han hade betalt vartenda öre han var skyldig.

 35 På samma sätt kommer min himmelske Far att göra med er om ni vägrar att verkligen förlåta era bröder.

Hur ofta gör vi som denne man? Vi vill att andra ska betala oss fullt och genast samtidigt som vi vill att andra ska efterskänka våra skulder. Kungen i det här fallet efterskänkte mannen mer än han någonsin skulle kunna betala tillbaka under hela sin livstid.

     Då går han och kräver in en struntsumma från en fattig bror. Och ibland tror jag att vi har svårt att förstå hur otroligt välsignade vi är som får vara frälsta av nåd och älskade av Gud så ovillkorligt. Om vi rätt kunde förstå det så skulle nåden överflöda till våra medmänniskor.

     Skvallret och att peka finger är det som jag har svårast för i kristenheten. Vi predikar ett evangelium som handlar om nåd och barmhärtighet, upprättelse, förvandling och helande. Därför behöver vi också göra utrymme för de människor som har blivit upprättade och helade, de människor som är under upprättelse och helande och de människor som ännu är kvar i en stor del av elände.

     Gud är så enormt god att Han väljer att sätta oss i funktion trots att vi inte är färdiga. Det finns alltid någon som vi har förmågan att välsigna, vägleda eller ge av vår tid till. Det finns alltid någon som behöver det vi har att ge. Gud vet det och sänder oss till rätt människor i rätt tid. Det är en obeskrivlig nåd att få det förtroendet från Gud.

     Om Gud har förtroendet för alla sina barn, borde inte vi också kunna ha förtroende på samma sätt för det Gud gör i deras liv?

Nu är det sista chansen att rösta. Imorgon är det en ny omgång som kommer att finnas tillgänglig under hela April månad. Nu är det sista dagen i mars och imorgon kommer jag att kommentera omröstningen.

Passa på att göra din röst hörd och bidra till att svaret blir så fullkomligt som möjligt.

Allt gott och tack för att du röstar!

Anna*

15 Om din broder har gjort något orätt mot dig, så gå till honom enskilt och påpeka hans fel. Om han lyssnar på dig och bekänner har du vunnit tillbaka din broder.

 16 Men om han inte gör det, så ta med dig en eller två personer och försök att tillsammans med dem få honom på bättre tankar.

 17 Om han fortfarande vägrar att lyssna ska du ta upp fallet i församlingen. Och om församlingen ger dig rätt, men han inte vill acceptera det, så behandla honom som gudlös och otroende.

 18 Och jag säger er: vad ni binder på jorden är bundet i himlen, och vad ni löser på jorden är löst i himlen.

 19 Jag säger er också detta: om två av er kommer överens om att be om något här på jorden, så ska min Far i himlen göra det för er.

 20 För där två eller tre samlas därför att de tillhör mig, där ska jag vara med dem.

Ibland händer det att människor behandlar oss illa. Om vi försöker prata med dem och de inte vill lyssna så ger Gud oss direktiv för hur vi ska bete oss. Om vi följer kristna principer så kommer vi också att få gehör för det vi gör och säger.

Det är ett milt ord som stillar vrede och når fram till människohjärtan. Samtidigt har vi fått makt att binda och lösa. Vi har fått makt att säga ifrån och komma överens med andra kristna om att be över något som berör oss eller något annat på jorden och då har vi fått löftet att Gud också ska göra det åt oss. 

Där två eller tre av Guds barn samlas  - finns Hans nåd mitt ibland oss och Jesus själv kommer att vara där hos oss hela tiden. När vi väljer att bära varandras bördor, vare sig det handlar om att bli felbehandlad eller om det handlar om andra svårigheter som vi råkat på genom livet själv.

Där vi kommer överens om att be för något och vi verkligen ber av hela vårt hjärta med uppriktig kärlek så händer det mäktiga ting. Jag tror inte på metoder i något avseende. Däremot tror jag på principer för dessa förändras inte. De står kvar igenom alla tider.

10 Se till att ni inte föraktar ett enda av dessa små barn. För jag säger er att deras änglar har alltid tillträde till min Far i himlen.

 11 Människosonen, kom för att frälsa de förlorade.

 12 Vad gör en man som har hundra får när ett har gått vilse? Lämnar han inte de nittionio andra och går ut bland bergen för att söka efter det som sprungit bort?

 13 Och när han äntligen finner det gläder han sig inte mer över det än över de nittionio andra som är trygga därhemma!

 14 På samma sätt vill inte min Far att någon enda av dessa små går förlorad.

Här talar Jesus om de människor som är mest utsatta, de minsta av Hans barn, de som Han vårdar sig mest om för att deras sår är tydligast och svårast. Dessa utstötta, föraktade människor är Hans barn. De har blivit förlorade genom andra människors synd.

De har blivit sargade genom andra människors överträdelser och sedan har de hamnat i en position så att de inte klarat av att leva ett liv som andra människor. Det är just dessa människor som Jesus pratar om. Förakta ingen.

Se inte ner på någon. Gud gör inte skillnad på person. Det spelar ingen roll hur mycket pengar någon har på kontot eller hur fin den ser ut i ögonen på människor. Gud vet att i alla människor finns det både mörker och ljus. Alla människor är syndare och de som vill blir frälsta av nåd. Inte för att de är så duktiga att de förtjänar att bli räddade.

Ingen kan förtjäna frälsningen, räddningen, det eviga livet. Det är en gåva givet till oss av Gud och ringaste barn kan ta emot den gåvan. Varje människa oavsett ras, kön, politisk åsikt, samfund, sociala färdigheter, ekonomi och status, har möjlighet att ta emot gåvan av tro och evigt liv.

Var och en får också tid och möjlighet att utvecklas och mogna som människor och kristna. Ingen är färdig. Det är ett arbete som kommer att fortgå tills Jesus kommer åter för att församla sitt folk. Den dagen kommer människor att häpna över vilka människor de får se i brudeföljet.

7 Ve världen för all dess ondska! Frestelser till synd är oundvikliga, men ve den människa som medverkar till det.

 8 Därför: om din hand eller fot får dig att synda, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre att komma till himlen utan din ena hand, än att vara i helvetet med både händer och fötter.

 9 Och om ditt öga får dig att synda, så riv ut det och kasta det ifrån dig, för det är bättre att komma in i himlen enögd än att kastas i helvetet med båda ögonen i behåll.

Frestelser utsätts vi för dagligen. När vi lever våra liv finns det alltid stora och små val. Hundratals val varje dag och det är alla dessa små val som utgör livet. Den som har en god karaktär väljer goda alternativ oftare än de som är sämre.

Det betyder inte att den som har valt något negativt inte har en god karaktär. Alla kan snava och falla. Men den som oftare väljer det goda är den som vi tycker har en bättre karaktär än andra. Karaktären byggs upp undan för undan samtidigt som vi lär oss att ha tålamod, vara uthålliga, tala sanning, lyssna, ta hänsyn till andra och vara självuppoffrande.

Det betyder inte att vi ska offra oss själva på ett osunt sätt. Gud har tänkt att vi ska bli allt det vi kan vara och att vi ska ta vara på alla våra gåvor och talanger. Det handlar mer om ett val där vi väljer att sätta andra människor i första rummet för att vi vill tillmötesgå deras behov.

För första gången kan jag förstå bibelordet om att hugga av sig högra handen. Idag talas det mycket om chippet som ska sättas in i den högra handen som ett smartcard där allt ska stå om individen. Det är en utveckling som det varnas om i Bibeln. Den som har detta märke under huden i handen kommer att vara märkt. Det kommer inte att gå att ta ut den ampullen med chippet i för det finns ett gift i den. Därför är enda sättet att ta bort den att hugga av sig handen.

I övrigt finns alltid helande och läkedom. Om vi vet med oss att vi fattat beslut som är negativa så finns det alltid förlåtelse i Kristus. Då får vi vända om helt från vår synd och ta emot förlåtelse från Honom som redan burit all smärta, plåga och skam på sig på korset.

1 Vid den tiden kom lärjungarna till Jesus för att fråga vem som egentligen var störst i himmelriket.

 2 Jesus bad då ett litet barn komma fram och lät sedan den lille slå sig ner bland dem

 3 och sa: Om ni inte vänder er från era synder till Gud och blir som små barn, kommer ni aldrig in i himmelriket.

 4 Därför, den som gör sig liten och ringa som det här barnet, är den störste i himmelriket.

 5 Och den av er som tar emot ett sådant litet barn därför att det tillhör mig, han tar emot mig.

 6 Men om någon av er leder en av dessa små vilse, som tror på mig, så skulle det vara bättre att den personen fick en sten bunden runt halsen och blev kastad i havet.

Att bli som barn- spontana, glada, lekande, uppriktigt frågande, intresserade, oskuldsfulla och ovillkorligt älskande. Barnen har en fantastisk förmåga att vara givmilda utav hjärtat och att älska villkorslöst. De kan linda sina armar runt min hals och berätta hur mycket de älskar mig och jag känner den kärlek de har inom sig. En ren, varm, innerlig kärlek från Gud.

Det är den ena sidan av det. Vi ska bli lik barnen. Ta emot andra som är lik dem och veta att vi tar emot Jesus själv när vi vårdar oss om dem som är godhjärtade och liknar barn till sitt sätt. Allt vi gör för Jesu skull gör vi riktigt väl och noggrant. På samma sätt ska vi göra när vi tar emot de minsta i samhället.

Men det finns människor som utnyttjar barnen, de som är som barn och de minsta. Hårda ord yttras om dem. Det skulle vara bättre att ha en kvarnsten runt halsen och bli sänkt i havets djup än att ha skadat, utnyttjat, lett dem vilse. Var och en kan själva välja ...