19Skaffa er inte rikedomar här på jorden. De förlorar snart sitt värde och kan bli stulna.

 20Samla dem i himlen i stället där de aldrig kommer att förlora sitt värde och där de är säkra för tjuvar.

 21Om er skatt finns i himlen då kommer också ert hjärta att vara där.

 22Om ditt öga är rent blir det ljust i ditt inre.

 23Men om ditt öga är förmörkat av onda tankar och begär så är du i djupt andligt mörker, och det mörkret är verkligen nattsvart!

 24Ni kan inte tjäna två herrar för då kommer ni att hata den ene och älska den andre. Därför kan ni inte heller leva för Gud och samtidigt lida av penningbegär.

Hur många människor har du mött eller hört talas om som har fått problem då de vunnit eller ärvt en ansenlig mängd pengar? Många gånger blir de överdrivet rädda för tjuvar och installerar dyra larm och övervakningskameror i sina dyra hus. De sover dåligt om nätterna för att de är rädda för tjuvar och lycksökare. Det är inte alls roligt att leva så.

Det är vad Jesus varnar för i denna text. Han säger inte att det är något fel på pengarna i sig. De behöver vi i dagens läge och de är skapta för att vi ska använda dem på bästa sätt.

Det han varnar för är begäret efter pengar. Om vi är så inställda på att vi behöver pengar och vi ska beskydda våra pengar och vi ska vårda dem ömt, så kan vi inte finnas till för andra. Vi blir upptagna med att dyrka våra pengar. Det är tragiskt och inte alls ovanligt, dessvärre.

Jag tänker på när Moder Theresa kom till det Engelska slottet och det enda hon såg var hur många barn som skulle kunna få plats i varje rum och hur många hon kunde hjälpa med de ytor som fanns där. Jag kan tänka mig att Gud skulle ge ett stort hus till henne och ge henne de pengar hon behövde för att ta hand om barnen. Barnen till hör Gud.

Men hon tillåter inte att pengarna regerar hennes liv. De är ett medel för att hon ska kunna välsigna och ta hand om barnen. Hon använder pengarna att utbreda Guds rike. Många av de barnen lever idag för att hon brydde sig om dem och välsignade dem när de behövde det som mest.

Gud välsigne dig på alla sätt,

Anna*

16Och nu till fastan. När ni fastar - alltså av andliga skäl avstår från mat - så gör det inte offentligt som hycklarna gör. De ser dystra och bedrövade ut för att andra ska lägga märke till dem och tycka att de är andliga. Det är också den enda belöning de kommer att få.

 17När ni fastar ska ni se så oberörda ut som möjligt.

 18Låt det vara en hemlighet mellan er och er Far i himlen. Han vet allt och ska belöna er.

Förutom att fasta är nyttigt för oss emellanåt och förutom att det kan vara nödvändigt under vissa perioder så finns det en andlig fasta som kommer av att vi vill avskilja tid till Gud i bön och bekräfta det med fasta. Det Jesus pratar om på detta ställe är skillnaden mellan dem som vill göra sig själva märkvärdiga och de som uppriktigt vill träda inför Gud och helga sig i bön och fasta.

När vi håller det som en hemlighet mellan oss själva och Gud så får vi också belöningen från Gud. På ett sätt eller ett annat kan vi få den hjälp vi behöver för att förstå det vi sökte Gud för eller göra det rätta. Vi kan få vishet och kraft till ett uppdrag vi bävade inför eller få mod att välja väg i livet.

Det finns många anledningar till att fasta, men det ska alltid vara av en inre övertygelse och vara en del i vår utveckling. Det ska inte göras av tvång eller vara en plåga, då är det fel. Det ska göras av en övertygelse och vara en del av vår gemenskap med Gud där vi ställer oss själva åt sidan för att kunna umgås bättre med Gud, höra honom tala på ett tydligare sätt och känna oss uppfräschade. Samtidigt rensas gifter ut och vi får mer energi efter en fasta.

Var och en ska känna full frihet i detta med fasta och det behöver inte alltid vara mat vi avstår ifrån heller. Det kan vara teven eller något annat som drar oss bort från gemenskapen till Gud. Se vad du vill göra och gör inget mot din egen vilja eller övertygelse.

Gud välsigne dig,

Anna*

5Och nu kommer vi till bönen. Var inte som hycklarna när ni ber. De spelar gudfruktiga genom att be offentligt i gathörnen och i synagogorna där alla kan se dem. De har verkligen ingenting att vänta sig från Gud.

 6När du ber gå då in i ditt rum och stäng dörren efter dig och be i avskildhet till din Far. Då ska din Far, som känner dina hemligaste tankar, belöna dig.

 7-8Rabbla inte upp samma bön gång på gång. Det gör de som inte känner Gud. De tror att bönen blir besvarad bara man använder många ord. Kom ihåg att er Far vet precis vad ni behöver, innan ni ens ber honom om det!

 9Be så här i stället:Vår Far i himlen, vi ärar ditt heliga namn.

 10Vi ber att ditt rike snart ska komma. Låt din vilja ske här på jorden, så som den sker i himlen.

 11Ge oss vår mat i dag som du brukar,

 12och förlåt oss våra synder liksom vi förlåter dem som syndar mot oss.

 13Led oss inte in i frestelser utan befria oss från den Onde. Amen.

 14-15Er himmelske Far kommer att förlåta er, om ni förlåter dem som syndar mot er. Och vägrar ni att förlåta dem, kommer inte han att förlåta er.

Som den kärleksfulle fadern plockar Gud ner bönen från prestationspallen också. Vi behöver inte och ska inte rabbla många ord och upprepa samma böner gång på gång. Vi ska inte be stort för att andra ska uppmärksamma oss och prisa oss. Istället ska vi gå in i vårt rum, eller bönekammare, och samtala förtroligt med vår Pappa.

Det räcker med den bön han ger oss och att vi väljer att förlåta andra för då kommer också Gud att förlåta oss. Det är mäktiga ord och nog så svåra att förstå.

Först vänder vi oss till vår fader, han som är i himlen och upphöjer hans namn och den skapelse han har färdigställt. Vi ber att Guds vilja ska ske i  himlen och på jorden. (Det kan inte bli bättre än så!) Vi ber om nödtorftet och förlåtelse för våra brister och synder, samtidigt uttrycker vi vår vilja att förlåta alla som har gjort fel mot oss och till sist ber vi om beskydd så att vi inte går fel.

Det är en komplett bön. Den bön som Jesus själv lärde oss att be. Den säger väldigt mycket utan att det är mängder av ord och återupprepningar. Jag kan inte säga att jag är fåordig i mina böner som ni kan se på Förbönstorpet, men jag försöker att vara tydlig och att inte upprepa mig och tala tomma ord. Bönerna ska komma från ett ärligt och kärleksfullt hjärta, annars kan vi lika gärna låta bli att be.

Bön ska aldrig vara ett tvång eller orsaka problem i våra liv. Det är ingen som är duktigare för att de ber fem timmar än den som går och småpratar med Gud hela dagen. Det handlar om en relation och jag vill inte att någon ska komma till mig och umgås för att de känner ett tvång att göra det. Jag vill att de ska komma för att de tycker om att vara tillsammans med mig.

På samma sätt är det för Gud. Gå till Honom och be med förväntan så kommer du att få se under och tecken, få goda gåvor och bli välsignad!

Allt gott,

Anna*

1Var försiktiga! Gör inte det som är gott bara för att man ska lägga märke till er, för då kan ni inte vänta er någon lön av er Far i himlen.

 2När ni ger en gåva till en tiggare, så ropa inte ut det som hycklarna gör. De basunerar ut sin godhet i synagogorna och på gatorna för att dra uppmärksamheten till sig genom sina goda gärningar! Jag försäkrar er: De har redan fått den lön de ska ha.

 3Och om du hjälper någon, så gör det hemligt. Din vänstra hand ska inte veta vad den högra gör.

 4Då kommer din Far som ser allt att belöna dig.

Detta handlar om äkthet. Varför gör vi saker? Gör vi det för att vi ska vara duktiga inför andra människor? Det ska istället vara av hjärtat vi ger och välsignar. När det kommer ifrån hjärtat finns det inget behov av att basunera ut det från taken. Om vi ser en människa som har behov så fyller vi dem för att vi inser att det kunde ha varit vi som led brist.

Om det hade varit jag som behövde nya kläder skulle det inte vara roligt om någon skröt med att ha gett mig kläder. Det är respektlöst. På samma sätt ska vi vara rädda om andra människors integritet och känslor. Det vi gör ska vi göra av hjärtat och vi ska göra det diskret.

Jesus gick inte och berättade om allt han gjorde. Istället sa han till människor att de skulle vara tysta om det. De som fått ta emot mirakler kunde inte vara tysta, så uppfyllda av glädje och tacksamhet att det formligen bubblade över. Men hur många av oss är som Jesus?

Det är mer värt med ett enda vittnesbörd från en annan människa än vittnande som kommer från mig själv. När någon annan berättar vad Gud gjort för dem eller när jag berättar om vad Gud har gjort för mig så har vi full auktoritet på det området för det gäller oss själva. Men sekunden vi börjar tala om vad Gud har gjort genom oss i andra människors liv, så blir det fel.

Endast i vissa situationer kan det vara okej och då är ändå linjen väldigt fin mellan skryt och att upphöja Gud för det som hänt. Låt oss vara istället för att prata. Låt oss ge av hjärtat utan att förvänta oss något åter. Låt oss gå i Jesu fotspår.

Allt gott i rikt mått och kompensation för det som blivit dig bestulet,

Anna*

43Det finns ett ordspråk som säger: 'Älska era vänner och hata era fiender.'

 44Men jag säger: Älska era fiender! Be för dem som förföljer er!

 45Då visar ni att ni verkligen är barn till er Far i himlen. För han låter solen skina på både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.

 46Vad är det för märkvärdigt med att bara älska dem som älskar er? Till och med brottslingar gör ju det.

 47Om ni bara hälsar på dem som hälsar på er, vad är det för märkvärdigt med det? Till och med de som inte känner Gud gör ju det.

 48Ni ska vara fullkomliga liksom er Far i himlen är fullkomlig.

Finns det något som kan vara svårare än att älska dem som skadar oss? Finns det något som kan vara så svårt som att be för dem som förföljer oss - och då menar jag inte böner som försöker att få dem att förändras utan böner där vi ber om Guds välsignelse på alla områden i livet.

Det är egentligen inte alls märkvärdigt att älska dem som redan är välvilliga mot oss och som älskar oss tillbaka. I stort sett vem som helst kan göra det om de har tillgång till sina känslor. Detsamma gäller att hälsa. Hälsar vi på alla vi möter, eller undviker vi vissa människor?

Jesu ord här är så stora att de övergår mitt förstånd. Vi ska vara fullkomliga. På samma sätt som Gud är fullkomlig står det också. Den ekvationen går inte ihop för mig. Jag skulle kunna sträva i den riktningen och jag skulle kunna lära mig av mina misstag och med tiden kanske jag närmar mig något som blir lite bättre än det jag har idag, men fullkomlig. Vem skulle kunna bli det?

Om någon anser sig vara fullkomlig så ringer det varningsklockor. Antingen har de inte tittat på sig själva och granskat sina ord och handlingar utifrån andra människors perspektiv, alternativt, att de verkligen är så förblindade av egenkärlek att de inte lyssnar på de människor de har runt sig. Jag vet vissa människor som sätter en sådan skräck i andra att de inte törs säga annat än gott om dem för att de är rädda för konsekvenserna av att vara ärliga.

Sådant är tragiskt.

Låt oss göra vårt och försöka överlämna människor i Guds händer så att Han får jobba med dem på rätt sätt och i rätt tid. Samtidigt som vi släpper taget om dem, sätter vi oss själva fria att bli välsignade av Gud och få kompensation. De får stå inför Gud med sina ord, tankar och handlingar. Det är endast Gud som kan döma rättvist och jag är glad att slippa döma.

Gud välsigne dig i rikt mått,

Anna*

38Moses lag säger också: 'Om en man river ut någon annans öga, så måste han betala med sitt eget öga. Om någon slår ut en tand på dig, så slå själv ut en tand på den som gjorde det.'

 39Men jag säger: Möt inte våld med våld. Om någon ger dig en örfil så vänd den andra sidan till.

 40Om du ställs inför domstol och man tar ifrån dig skjortan så ge dem rocken också.

 41Och om någon befaller dig att bära hans packning en mil, så bär den två.

 42Ge till dem som ber och vänd inte ryggen åt dem som vill låna.

Det är finurliga grejer som Jesus talar om här. Han uttrycker sin syn på detta med att människor försöker ta ifrån oss saker. Ingen kan ta något som vi ger till dem. Om de försöker ta ifrån oss något så ska vi ge dem mer än vad de bett om. Då är det vi som ger och de kan inte ta.

Någonstans ligger det en frihet i att inte bli tvingad till något. Det är inte lätt och det ska inte vara det heller. Det är så anmärkningsvärt att det kommer att sätta myror i huvudet på dem som försöker att tvinga dig. När de inte får grepp för att du väljer en annan väg än de förväntar sig så kan de helt komma av sig.

Samtidigt får vi praktisera detta och se till att vi stannar på vägen. Av egen erfarenhet vet jag att det kan övergå till ett utnyttjande. Om vi alltid ger och ger så finns det människor som tycker att de kan utnyttja vår givmildhet. Där behöver vi sätta stopp och säga ifrån.

Det finns ingen dumhet i detta med att ge mer än någon vill ta ifrån oss. Det är en visdom som kan sättas i verket, men då krävs det att vi tar steget och verkligen tränar när tillfälle ges. Den dag det blir allvar vet vi då hur vi ska hantera situationen.

Gud välsigne dig med givmildhet och sunda gränser,

Anna*

33Moses lag säger vidare: 'Du ska inte bryta en ed som du avlagt, utan du ska hålla allt som du lovat inför Gud.'

 34Men jag säger: Avlägg över huvud taget inga eder! Om någon säger: 'Himlen är mitt vittne!' så missbrukar han Guds tron i sina jordiska affärer.

 35Och om någon tar jorden till vittne så sätter han sig över Gud för jorden är Guds egendom. Ta inte heller Jerusalem till vittne för det är Guds stad.

 36Säg inte heller: 'Det sätter jag huvudet på!' för du kan inte ens göra ett hårstrå vare sig svart eller vitt.

 37Säg bara helt enkelt:'Ja, det vill jag' eller 'Nej, det vill jag inte'. Ditt ord är nog. Om du måste ge tyngd åt dina ord med en ed visar det bara att något är galet.

Jag tycker att det är ett härligt bibelställe. Det är så där enkelt och sunt som bara Gud kan göra det. Vi ska säga att vi vill eller inte vill bara. Inget annat. Vi ska inte svära på att vi ska göra det eller inte göra något annat. Vi ska bara säga som vi känner det, om vi vill eller inte vill och göra så som vi vill göra.

Just uttrycket att om vi måste ge tyngd åt våra ord med en ed så visar det bara att något är galet. Det tycker jag är så bra! Hur många gånger har vi inte lyssnat till människor som säger att de är si eller så och därför ska vi lyssna till dem. De svär på bibeln eller mormors grav. De gör vad som helst för att få dig att göra som de vill och tro vad de säger.

Då borde en klocka börja ringa inom dig. Det är inte sunt. Ingen behöver svära en ed eller framhäva sig själv. Om det är en stor profet eller en högt uppsatt tjänare till Gud så visar det sig. Inte ett enda ord behöver yttras därom. På frukten känner man trädet och under tiden så älskar vi dessa människor reservationslöst.

Okej, säger du, men då förstår du inte hur människor kan vara. Jo, det gör jag. De kan vara sådana att om vi ger dem en smula så äter de upp hela tårtan. Då behöver vi sätta sunda gränser åt dem och framför allt ska vi se till att barnen och vi själva inte blir skadade av deras framfart. Men det ena utesluter inte det andra.

Någonstans kommer vi underfund med att männsikor endast är människor. De är varken mer eller mindre och alla gör misstag och har problem på något område. Vem som helst som skulle granskas under lupp kommer att ha avsevärda sprickor i sin rustning. Om alla dina ord granskades, hur många skulle hålla måttet? Om alla dina gärningar granskades, hur många är då i linje med det Jesus gjorde?

WWJD - What would Jesus do? Vad skulle Jesus ha gjort? Det är en bra fråga om vi är tveksamma till hur vi ska bete oss i en given situation. Granska dig utifrån den fullkomliga måttstocken och se hur du står dig. Men kom också ihåg att det inte finns någon fördömelse. Innan vi visste bättre kunde vi inte bättre. När vi får upp ögonen för något så har vi möjligheten att göra annorlunda, säga saker på ett annat sätt och vara mer lik Jesus.

Guds frid och härlighet,

Anna*

31I Moses lag står det också: 'Om någon vill skilja sig från sin fru, så kan han göra det genom att ge henne ett intyg som bevis på skilsmässan!'

 32Men jag säger att den man som skiljer sig från sin fru, utan att hon varit otrogen, tvingar henne till äktenskapsbrott. Och den som därefter gifter sig med henne gör sig också skyldig till äktenskapsbrott.

I en perfekt värld skulle det inte behövas någon skilsmässa. Där skulle alla leva i frid och harmoni, kärlek och gemenskap livet igenom. Men nu är vår värld inte perfekt på det sättet. Det är en fallen värld med mycket ondska och egoism.

Även om det generellt sett är alldeles för enkelt att skilja sig och människor tar det steget innan de försökt med allt för att få äktenskapet att fungera, så finns det tillfällen då skilsmässa är nödvändig och önskvärd. Det är gånger då medlemmar i familjen far riktigt illa av att en människa finns ibland dem.

Det utesluter inte att mängder av äktenskap skulle kunna räddas om båda parter gav 100% och gjorde allt som stod i deras makt att arbeta igenom olika situationer så att de fyllde sin partners behov på ett mer effektivt sätt. Detta kräver att båda är tillräckligt mogna så att de kan lägga undan sina egna behov en tid och se till att de fyller behoven hos den andra.

Detta är tufft men nödvändigt. Samtidigt är det ofta endast den ena parten som försöker att göra sig förstådd medan den andre inte vill lyssna eller förändras alls. Det kan låta bra och återgå till samma elände efter en eller ett par veckor.

Vad är det som orsakar denna dekadens? Kanske att människor tar sig större och större friheter och bryr sig mindre om andra än om sig själva. Kanske att kristendomen plockats bort från skolor och de etiska och moraliska gränserna suddas ut. Detta i takt med att våldet ökar och orenheten. Vi kan sitta hemma i våra kontorsstolar framför internet och se denna dekadens och smygtitta på våld och porr. Vi ser minst en sexscen i varje film och häxor, andevärlden samt trolldom är vardagsmat i teven.

Därför kommer ljuset att bli ljusare i takt med att mörkret blir mörkare. Kontrasterna kommer att bli allt större och därför är det viktigt att kristna människor väljer en bättre väg, väljer att vara rättfärdiga även i hemlighet, i hemmet och i de innersta rummen.

Gud välsigne dig,

Anna*