1 En dag vandrade Jesus genom några sädesfält tillsammans med sina lärjungar. Det var sabbat, den judiska gudstjänstdagen, och hans lärjungar var hungriga. Därför började de rycka av veteax och äta.

 2 Men några fariseer såg det och protesterade: Dina lärjungar bryter mot lagen. De skördar på sabbaten.

 3 Men Jesus sa till dem: Har ni aldrig läst vad kung David gjorde när han och hans vänner var hungriga?

 4 Han gick in i templet, och han och hans män åt av det speciella bröd som bara prästerna fick äta av. De bröt också mot lagen.

 5 Och har ni aldrig läst i Moses lag att prästerna, som tjänstgör i templet, får arbeta på sabbaten?

 6 Och här finns verkligen en som är större än templet!

 7 Men om ni förstod detta Skriftens ord: Jag älskar barmhärtighet mer än offer, så skulle ni inte ha dömt dem som är oskyldiga.

 8 För Människosonen har rätt att avgöra vad som är tillåtet på sabbaten eller inte.

Jesus är rätt skarp mot prästerskapet, de skriftlärda och tyckare. Han är mycket tydlig med att människolagar inte är tillämpliga på det som handlar om viktiga ting. Det som hindrar människor från att bli allt de ska bli eller göra vad de behöver göra, kan aldrig vara rätt. Det som endast skadar andra.

Det finns ingen människa som har rätt att sätta sig över den enskildes egen övertygelse och upplevelse av vad som är rätt och riktigt. Ingen kan göra det och ingen ska göra det heller. Jesus gick aldrig fram till någon människa och talade om för dem att de inte fick göra det ena eller det andra.

Han gjorde istället det vi ska göra. Han fanns mitt ibland människorna, speciellt de som hade det svårast, och älskade dem, hjälpte dem och vägledde dem som bad om hjälp. Det är mäktigt och det gav ett enormt resultat där och då. Idag fungerar det fantastiskt bra också!

När vi är äkta, uppriktiga och kärleksfulla så att vi ser människor och försöker att förstå dem, så att vi lyssnar på dem och ger dem den hjälp de egentligen behöver, då blir Gud uppenbarad i våra möten och människor får en längtan att ta emot Gud i sina egna liv.

När andra märker att vi inte levererar ord utan kraft så vill de ha det vi har och uppleva det vi har att erbjuda. Det är imponerande och det tackar jag Gud för! 

20 Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade gjort de flesta av sina under, därför att de inte vänt om till Gud.

 21 Hur fruktansvärt kommer det inte att bli för er som bor i Korasin och Betsaida! För om de under jag gjorde på era gator hade gjorts i hamnstäderna Tyros och Sidon med sin ondska, hade deras invånare bekänt sin synd och gjort bättring för länge sedan.

 22 På domens dag kommer verkligen Tyros och Sidon att få det lättare än ni!

 23 Och Kafarnaum ska fara ner till helvetet, hur berömd staden än är! För om de fantastiska under som jag gjorde där hade utförts i Sodom, så skulle den staden fortfarande ha funnits kvar.

 24 Jag kan försäkra er att Sodom ska slippa lättare undan på domens dag än ni!

 25 Och Jesus bad denna bön: Käre Far, du som är Herre över himlen och jorden, jag tackar dig för att du gömmer sanningen för dem som tror att de är kloka, men du visar den för dem som är som barn.

 26 Ja, Far, så har du bestämt.

 27 Min Far har lagt allt i mina händer. Bara Fadern känner Sonen, och Fadern är känd bara av Sonen och de människor som lär känna Fadern genom Sonen.

 28 Kom till mig så ska jag ge vila åt alla er som arbetar hårt och stapplar under tunga bördor.

 29-30 Gå in under mina villkor och låt mig undervisa er! Jag är mild och ödmjuk. Hos mig finner ni det som ger ert liv ro och vila, och jag tvingar inga tunga bördor på er.

 Har du någonsin försökt med allt som står i din makt för att ge människor något som de behöver utan att de tar emot det du har att ge? Har du någonsin gett upp en del av din tid och kraft för att ge någon annan fördel och så har de inte uppskattat det alls?

Här kom Jesus och gjorde under och visade sin makt bland människor. Han gjorde endast goda saker och visade människor vem Gud är genom under och mirakler. Ändå valde människor att förtala och smäda Honom. De valde att inte ta emot det Han hade att ge, trots att det var endast goda gåvor som Han bar in till dem i rikt mått.

Men de människor som är överlastade och som behöver få vila känner Jesus igen. Till dem säger Han: Kom! Vi har rätt att komma och lämna över vår tunga börda till Honom. Vi har rätt att lasta över det som vi burit på våra ryggar så att vi istället får Jesu börda som inte alls är tung. Den är behaglig och gör att vi får vila och bli trygga i Guds närhet.

I dagar som dessa är behovet av vila mycket stort. Det ligger som ett ständigt tryck över människor att få tid till rekreation och vila och ändå är det alltid just detta som får stryka på foten då aktiviteter och jobb ska planeras. Prioriteringar. Det handlar mest om det och i vårt samhälle så prioriteras och premieras andra saker.

Det kan vara dags för oss att ta ett steg närmre Gud och välja att låta Jesus styra vårt liv till det absolut bästa tänkbart möjliga. Då kommer vi att få tillräckligt med vila, ro och gläjde i livet. Han är nämligen Vägen, Sanningen och Livet!

15 Om någon är villig att lyssna, så lyssna nu.

 16 Vad ska jag säga om dessa människor? De är som barn som leker på gatorna och ropar till sina kamrater:

 17' Vi lekte bröllop, men ni ville inte dansa. Då lekte vi begravning i stället, men ni blev aldrig ledsna.'

 18 Så är det också med Johannes döparen och med mig. Johannes dricker inte vin och går ofta utan mat, och då säger ni: 'Han är galen.'

 19 Men Människosonen äter och dricker, och då beskyller ni honom för att vara en storätare och en drinkare som lever tillsammans med de värsta syndare! Men framstående män som ni kan ju alltid försvara sina motsägelser!

Det första som slår mig i detta bibelställe är att Jesus inte tvingar någon att lyssna, inte ens när det är något han förebrår de andra. Den som är villig att lyssna. Den som har öron och vill använda dem. De ska få höra hur det är i verkligheten. Hur ofta slår vi dövörat till? Hur ofta blundar vi för sanningen?

Nu menar jag verkligen inte sådant som andra försöker att pracka på oss, utan den sanning och övertygelse vi själva bär i hjärtat. Hur ofta nonchalerar vi den? Det kan vara intressant att bli uppmärksam på hur ofta vi väljer "den lätta" istället för "den rätta" vägen.

Nu är jag av övertygelsen att vi inte behöver försöka övertyga någon människa om någonting. Det som är sant, gott, värt att älska och akta, det som är viktigt, ärligt och kärleksfullt, känner människor igen ändå. Det vill alla ha. Vi är skapta på ett sätt så att vi vill bli älskade och förstådda. När det sker, så smälter alla våra försvarsmurar och Gud, som är kärlek, kan få komma in med sin uppenbarelse. Det finns inget starkare än den!

Men det andra Jesus adresserar är människors tyckande. Vi tycker först det ena och sedan det andra. Vi har åsikter om alla andra människor, men hur beter vi oss själva då? Vet vi egentligen vilken den rätta vägen är för de andra som vi förtalar? Både Johannes och Jesus gjorde det rätta och ändå blev de jämförda och båda förtalade.

Hur vet du att din granne, din vän eller din släkting inte ska göra det som ger dem tillfredsställelse och glädje? Hur vet du att de inte ska gå igenom tuffa bitar tillsammans med Gud för att hitta sin egen väg? Hur kan du tro att du vet mer om en människa än den personen gör själv?

Ibland har jag sagt till människor i själavårdssituationer att det endast är de människor som har väldigt lite att göra som kan hålla på och lägga sig i vad andra verkligen gör. Om vi istället ser till att vi också gör det som Gud lagt på vårt hjärta att göra, så har vi inte tid att kritisera andra.

Var välsignade!

7 När de hade gått började Jesus tala om Johannes och vände sig så till folket och frågade: När ni gick ut till honom i den öde öknen, vad väntade ni er då att få se? Var det ett strå som vajade hit och dit för vinden?

 8 Eller väntade ni er att få se en man klädd som en prins i ett palats?

 9 Eller en Guds profet? Ja, Johannes är mer än en profet.

 10 Han är den man som Skriften talar om, en budbärare som ska gå framför mig för att förkunna min ankomst och förbereda människorna på att ta emot mig.

 11 Av alla människor som fötts här på jorden är ingen större än Johannes döparen. Och ändå kommer de minsta i himmelriket att vara större än vad han är.

 12 Ända från den tid Johannes döparen började att predika och döpa upprättar Gud sitt rike, även om många med våld försöker hindra det.

 13 För lagen och alla profeterna har förutsagt det som nu sker.

 14 Och om ni tror det eller inte, så är han Elia.

En intressant fråga är vad vi förväntar oss när vi möter Gudsmän och Gudskvinnor. Fariséerna kände inte igen Jesus när Han kom för att de trodde att Jesus skulle komma som en kung i ett slott med stor rikedom och med vackra ting runt sig.

För flera år sedan gick en film som gick ut på att äventyrare skulle finna den Heliga Graalen, dvs. den bägare som användes vid den sista nattvarden. De kom in i en stor grotta som var fylld av bägare i alla de olika sorter vi kan tänka oss. De var gjorda av alla tänkbara material och där stod de och tvekade.

Då började grottan att rasa in och de fick lov att bestämma sig mycket snabbt. Skulle det vara en bägare prydd med ädelstenar, med guld, silver, andra metaller? Skulle det vara en bägare som var stor eller liten? En av äventyrarna bestämde sig snabbt för att ta en enkel snidad träbägare. De klarade sig ut innan allt rasade samman och bägaren var den Helige Graal de letat efter.

Ibland undrar jag om det är vårt mänskliga tänkande som gör att vi har svårt att tänka oss en storhet i ringhet. En kung i ett stall. En viktig person i trasiga kläder.

Så enormt mycket av det vi får lära oss under vår vandring med Gud, handlar om att se hur allt är precis tvärt emot hur vi lärt oss att det skulle vara. Vi har lärt oss att ta för oss - bibeln säger ge så ska du få. Det häftiga är att det också fungerar! Mer om detta sedan när vi kommer till de verserna.

Några andra bakvända grejer är:

Den som är störst ska bli minst.

Den som är först ska bli sist.

Den som är stark är egentligen svag.

Den som är svag är egentligen stark.

Gud utvalde det som ingenting är för att det som är något ska få stå där med skam.

Osv...

 1 När Jesus hade gett sina tolv lärjungar dessa föreskrifter, gick han vidare för att undervisa och predika i de städer dit han sänt dem.

 2 Johannes döparen, som just då satt i fängelse, hörde om alla de under som Kristus gjorde. Han skickade då iväg sina lärjungar till Jesus för att fråga honom:

 3 Är du verkligen den som Gud lovat oss, eller ska vi vänta på någon annan?

 4 Jesus svarade dem: Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom om de under ni har sett mig göra:

 5 blinda har fått sin syn, lama går omkring, leprasjuka har blivit friska, döva hör och döda har fått liv igen. Och berätta för honom att jag predikar de goda nyheterna för de fattiga.

 6 Säg sedan till honom: 'Lyckliga dem som inte tvivlar på mig.'

 Det finns flera intressanta vinklar på detta bibelställe. För det första så hade Johannes lärjungar liksom Jesus. Det var de egna lärjungarna som han skickade för att fråga Jesus om han var den utlovade. Under tiden som Johannes satt i fängelse så var hans lärjungar i närheten och kunde bära budskap till Jesus.

Ibland kan man få för sig att människor bara föll bort och blev avrättade men i verkligheten fanns det människor runt omkring dem som fortsatte det verk som de påbörjat. Det ger mig också belägg för att det är tänkt att vi ska ha människor runt oss som vi delar vår tro med och vandrar tillsammans med. Vi ska ha lärjungar runt oss. Vi ska GÖRA lärjungar. Det tar tid och kraft.

För det andra så visste Jesus att Johannes skulle förstå det Han gav som budskap tillbaka. Johannes visste att lama skulle gå, blinda se och döva höra. Han visste egentligen att Jesus var den Smorde. Därför tror jag att det var med stor ömhet som Jesus skickade med det sista budskapet om att de som inte tvivlar på Jesus är lyckliga.

För det tredje så gick Jesus vidare i första versen och predikade. Han gav aldrig upp. Helst hade Han sett att det inte blivit så stor uppståndelse runt det som skedde. Då hade Han fått lite längre tid på sig att predika och sprida det goda evangeliet i egen hög person.

Nu är jag övertygad om att allt skedde i rätt tid och på rätt sätt. Det som skulle ske har också skett. Profetiorna har slagit in och vi har fått syndernas förlåtelse och nåd från Gud. Idag kan vi själva gå inför Gud och möta Hans blick om vi vågar. Vägen öppnades genom Jesu försoningsoffer på Golgata.

Jag är innerligt tacksam för det!

40 De som tar emot er, tar emot mig. Och när de tar emot mig, tar de emot Gud som har sänt mig.

 41 Om ni tar emot en profet, därför att han är en gudsman, kommer ni att få samma lön som profeten. Och om ni tar emot goda och rättfärdiga män som lever för Gud, ska ni få samma belöning som de.

 42 Ja, om ni så bara ger ett glas friskt vatten till den minst ansedde av mina efterföljare, därför att han tillhör mig, så ska ni verkligen få lön för det.

Vi känner igen de människor som är hopp bärare. De människor som ger av sitt överflöd för att fylla behov och som behandlar varje människa som de möter som om det var Jesus själv. Dem känner vi igen. Vi känner igen anden i dem på samma sätt som vi känner igen när Gud är mitt ibland oss.

När vi möter människor ska det inte spela någon som helst roll vilken roll eller position de har i samhället. Egentligen ska vi behandla alla med lika stor värdighet. Det är som om vi skulle ha Jesus som gäst. Gud har lovat oss att vi kommer att få lön för allt vi gör för varandra.

Det viktiga är att vi gör det vi vill göra och gör det av hjärtat. Om det inte görs av hjärtat så är det inte värt att vi ens satsar på att försöka. Gud vill ha uppriktiga och ärliga gåvor och offer från vår sida. När vi går med Gud är det inte svårt att bry sig om andra, men det kan kännas svårt att ändå ta steget och bli till välsignelse för någon.

Tänk inte på vad andra ska säga. Gå i frid, med Guds uppbackning och gör det du vill göra i Guds tjänst. Det kommer du att få stor lön för!

32 Om någon offentligt bekänner sig till mig ska jag försvara honom inför min Far i himlen.

 33 Men om någon inte vill kännas vid mig, så ska inte heller jag kännas vid honom inför min Far i himlen.

 34 Inbilla er inte att jag har kommit för att skapa frid på jorden! Nej, snarare tvärtom.

 35 Jag kommer att orsaka splittring så att en son sätter sig upp mot sin far, en dotter mot sin mor, och en svärdotter mot sin svärmor.

 36 De värsta fienderna kommer för många att finnas i deras egna hem!

 37 Om ni älskar er far och mor mer än ni älskar mig, är ni inte värdiga att tillhöra mig. Och om ni älskar er son eller dotter mer än mig, är ni inte värdiga att tillhöra mig.

 38 Och om ni vägrar att ta upp ert kors och följa mig, kan ni inte tillhöra mig.

 39 Om ni klamrar er fast vid livet kommer ni till sist att förlora det, men om ni vågar ge det för min skull, kommer ni att rädda det.

Inget mindre än full överlåtelse är god nog varken för oss eller för Jesu skull. Vi behöver välja att ge allt eller inget. Något däremellan är inte tillräckligt. Den största prövningen som varje människa råkar ut för inom kort efter sin överlåtelse är detta att människor ifrågasätter beslutet att ge sitt liv till Jesus.

Då är det viktigt att vi vet vad vi gör och står fast vid det även under tryck. Många barn har blivit pressade av sina föräldrar, sina syskon, vänner eller bekanta att ge upp sin tro. Ingen kan få oss att ge upp vårt innersta för det är reserverat åt Gud. Om vi väljer att ge vårt liv så kommer vi att bli räddade.

Om vi väljer att stå upp för Jesus och bekänna oss till Jesus inför andra människor så kommer Jesus också att bekänna sig till oss. Han sitter på Faderns högra sida och ber för oss just nu. Det är genom alla våra små beslut som vi får se vad vi är gjorda av.

En predikant sa att vi ska sparka någon på smalbenet så får vi reda på vad som finns i den människan. Det kan vara en intressant upplevelse. Nu uppmanar jag inte någon att gå och sparka till en annan människa, men om vi lyssnar till dem vi har runt oss så visar det sig vad de har inom sig. De ord som kommer ut genom deras munnar, den attityd de har till saker och ting osv.

 Vågar du ta ställning och hålla fast vid din övertygelse, vad den än är, inför andra som har en annan övertygelse? Vågar du lyssna till argument och pröva dem opartiskt och fatta informerade beslut? Vågar du vända dig bort från det som inte går i linje med din egen upplevelse av rätt och rättfärdighet utan att för den skull vara otrevlig mot andra?

Var välsignad på alla dina vägar!

28 Var inte rädda för dem som bara kan döda kroppen, men inte kan döda själen! Frukta bara Gud, som kan döda både kropp och själ i helvetet.

 29 Inte en enda sparv, hur lite den än är värd, kan falla död till marken utan att er Far vet det.

 30 Till och med vartenda hårstrå på era huvuden är räknade.

 31 Oroa er alltså inte! För honom är ni mycket mer värda än många sparvar.

Inom oss finns en stadig rädsla för allt vi inte känner till och kan förstå på rätt sätt. Det är djupt mänskligt att se på omständigheter och börja frukta för hur det ska bli och om vi kommer att klara av det som ligger runt hörnet. Men här uppmanar Jesus oss att inte frukta något annat än Gud själv.

Inte ens en sparv faller till marken utan att Gud vet det. Varje strå på våra huvuden är räknade och Gud vet om någon enda kröker våra hårstrån. Som Guds älskade och välsignade barn är vi värda mer än alla sparvar i världen.

Nu tror jag fullt och fast att Gud älskar hela sin skapelse och att även sparvarna är viktiga för Honom. Därför har Han koll på vad som händer med sparvarna också. Inte en enda kan falla utan att Han vet det. Men precis som för oss, är barnen det dyrbaraste, det viktigaste, det käraste vi har.

Jag skulle offra det mesta för att rädda mina barn. På samma sätt är det för Gud. Han ser oss som sina små barn och vill se oss lyckliga. Det Han har, ger Han oss. Blodsförbundet står fast och det betyder att jag ger Honom hela mitt liv och Han ger mig hela sitt. Han får det jag äger och jag får det Han äger. Mina vapen, gåvor, talanger står till Hans förfogande och Hans vapen, gåvor och talanger står till mitt förfogande.

Allt som Gud har är mycket större än det jag har. Ändå är det att jag villigt ger Honom mitt liv som är den största vinsten för oss båda. Han beskyddar mig fullständigt, för om någon bråkar med mig så bråkar de med Gud, för Han står i direkt blodsförbund med mig. Det är en trygghet!