3 Vi tackar och lovprisar Gud, Herrens, Jesu Kristi, Far, som har gett oss himlens alla välsignelser, därför att vi tillhör Kristus.

 4 För länge sedan, redan innan han skapade världen, valde Gud ut oss till att bli hans egendom. Vi skulle tillhöra honom och vara hans egna. I hans ögon skulle vi vara heliga och utan minsta fel och leva omslutna av hans kärlek.

 5 Det har ända från början varit hans bestämda avsikt att göra oss till medlemmar i sin egen familj genom att sända Jesus Kristus till oss för att han skulle dö för oss. Och han gav sitt liv därför att han själv ville det!

 6 Låt oss lovprisa Gud för hans underbara nåd mot oss, och för den kärlek som han alltid visar oss, därför att vi tillhör hans älskade Son.

Vi får inte himlens välsignelser för att vi är så otroligt duktiga eller fantastiska, inte för att vi gjort det ena eller det andra, inte för att vi vet så mycket eller har så mycket redan. Vi blir välsignade för att vi tillhör Kristus. Endast och enbart för att vi valt att ta emot Jesus som Herre genom hjärtats tro och munnens bekännelse.

Gud har tänkt att vi ska vara medlemmar i Hans familj och att vi ska få all den uppbackning och all den kärlek som familjer ska ge varandra. Det är en ovillkorlig kärlek som Gud viar oss. Allt av bara nåd! Den får vi för att vi tillhör Honom och har bekräftat det igenom att vi valt att bli mer och mer lik Jesus.

Gud tvingar ingen att ta emot Jesus, men Han önskar att alla skulle göra det. Ingen av de välsignelser vi fått av Honom är till för ett fåtal. De är tillgängliga för alla och envar, ständigt, fritt och för intet. Det är en god och kärleksfull Gud som tillåter att vi väljer själva och som står beredd när vi kommer och möter oss precis där vi är.

Jag är innerligt tacksam för att Gud har gett mig den fria viljan för att annars skulle det inte vara en gemenskap i kärlek, bara ett tvång. Jag är tacksam att jag får välja och välja bort allt i livet. Denna valmöjlighet gör att vi kan göra fel och säga fel saker, men samtidigt så är vi alla bara människor.

Som människor får vi då istället vara tillräckligt ödmjuka att vi ber om förlåtelse och ser till att vi gör annorlunda nästa gång. Gud älskar oss inte mindre för det. Han dog för vår skull medan vi ännu var riktigt ömkansvärda. Han gjorde det inte för oss för att vi var så duktiga, så perfekt att vi förtjänade det. Vitsen är att vi inte förtjänar det, men i Hans stora kärlek ger Han det till oss ändå. För att Han vill ha oss nära och se att det går bra för oss.