1-2 Nu hände det igen att mycket folk hade samlats utan att ha något att äta. Jesus kallade då till sig sina lärjungar.Jag lider med de här människorna, sa han. De har varit här i tre dagar och har inget att äta.

 3 Om jag skickar hem dem utan att ge dem mat, kommer de att stupa av utmattning längs vägen, för en del av dem bor långt härifrån.

 4 Men vad menar du, undrade lärjungarna. Kan vi få tag på mat åt dem här i öknen?

 5 Hur mycket bröd har ni? frågade Jesus.Sju kakor, svarade de.

 6 Då bad han folket att sätta sig ner på marken. Sedan tog han de sju kakorna, tackade Gud för dem och bröt dem i bitar. Sedan gav han dem till lärjungarna, och de gav brödbitarna vidare till folket.

 7 Man hittade dessutom några små fiskar, och Jesus välsignade också dem och bad sedan lärjungarna att dela ut dem.

 8-9 Och alla åt tills de blev mätta. Sedan lät Jesus dem gå var och en till sitt. Det var omkring fyra tusen människor som var med och åt, och när resterna samlades upp efter måltiden visade det sig att det blev sju stora korgar över.

Gud har inte bara omsorg om den andliga biten, Han vet också när vi behöver mat till vår fysiska kropp. Det är alltid lika häftigt att läsa om matundren och fundera på hur det skulle ha varit. Tänk dig att det bara finns sju bröd och några fiskar och sedan att de räckte till fyra tusen människor!

Jag blir imponerad över den omsorg Jesus visar. Han sänder inte hem någon utan ger dem vad de behöver. Ibland undrar jag hur vi klarar oss i jämförelse. Har vi sträckt oss ut till någon utanför vår familj och gett dem vad de behöver? Har vi brytt oss om att ge något som är djupt viktigt till dem som verkligen behöver det?

Jag  hittade den video som är här ovan och den berörde mig djupt. Jag ska läsa boken och känner att en kopp vatten skulle vara möjlig att ge till de som behöver den. Vad tycker du?